Arbetsmarknaden = arbetsgivare

Som en outbildad kvinna på 50 år är chansen en procent på 10 000
att jag får ett jobb.

Varför?
Jo, för att jag är över 50, är kvinna, saknar utbildning.

Arbetsgivarna kan inte se det positiva med ovannämnda.
Såsom:
Jag har inga småbarn, kommer inte att vara hemma för vård av barn
och kommer definitivt inte att bli med barn heller.

Jag kan arbeta oregelbundna arbetstider då jag inte har småbarn hemma
att ta hänsyn till. Så länge jag kan ta mig fram med kommunala färdmedel
så kan jag också jobba på oregelbundna tider.

Jag kan inte ändra på min bakgrund, den ser ut som den gör.
Jag kan inte förändra den så den passar arbetsgivarna.

Kan inte ändra min ålder, eller??
Förfalska legitimationen och göra mig själv 21 år yngre så jag
kommer under 30 års gränsen.

Vi är ju fler kvinnor som inte valt att operera brösten större,
vi får väl stoppa strumpor under vår byst i en pushup-behå,
så blir vi även attraktiva på den punkten ute på arbetsmarknaden.

Söker jobb inom dom områden jag har erfarenhet.
Söker jobb även som diskare. Och vad får jag se i en annons som diskare??
Körkort A + B krävs!!!
Har dom infört det för fin och grovdisk eller vad?????

När jag fyllt 47 år sökte jag i ett cafe, där sa arbetsgivaren att
det kunde bli stressigt, klarade jag av det??????

Jag var 47 och inte 107!!!

Hur många arbetsgivare har likadana åsikter som den jag precis nämnt? Om flertalet tänker likadant hur stora chanser har vi då att få jobb???

Hur ska man få ett jobb om inte arbetsgivarna kan ha öppna sinnen
och låta även oss kvinnor över 40 år få en chans att visa att VI KAN,
och VI VILL JOBBA.

Vi kan inte föryngra oss utan vi får förlita oss på att arbetsgivarna
ser oss som en resurs, vilket årtionde som helst.
Men gärna tidigare ;)