Gun Alice Grip

Skrev nedanstående text till min mammas begravning.



Varför jag har skrivit ner det här är för att det finns
text som vi alla bör tänka på medans våra nära,
kära finns levande hos oss.
Att vi agerar medans vi ännu har varandra i livet.

Jag, vi är alla här för att vi på vårt sätt höll dig kär.
Du betydde så mycket för oss alla
Du var mamma, mormor, syster svägerska, arbetskamrat och vän.
Vi kände dig alla men på olika vägar.
Du vart en otrolig person, en stor personlighet då man tog
ihop allt till en.

Gun, Gunsa i stort

Du ville bli respekterad och omtyckt för den person du var.
Det vart du nog av alla men kanske minst av oss barn.
Vi barn uppskattade dig ju äldre vi vart. Då livet, åldern
ikapp oss hann ifatt.
Vi kunde nu umgås, lära av varann. Förstå varandra på ett annat sätt.
Och att inse att du inte har haft det lätt.

Nu är det försent för ånger.
Försent att säga förlåt.
Försent för sånt man sagt
och det man inte sagt eller gjort eller
som inte blivit av.

Detta gäller nog alla inte bara oss barn.

Men vi är samlade här och nu för att vi tyckte om dig som du.
Du har gett oss en inblick i människan, att se lite längre.
Att inte bara gå efter det synliga utan lita på det man känner.
Ett vänligt ord på vägen det uppskattade du, det räckte länge.
Från en vän eller okänd spelade ingen roll, orden kom ju!
Jag, vi hoppas att du innerst inne visste om att vi älskade dig.
Du hade svårt att visa känslor, vi hade svårt att tyda dom.

Men känslan är att vi vet att du älskade oss, att du älskade mig.



Meny